jos

Jag kännde det sakta komma, djupt inne i hjärtat.
Jag vill inte se och jag vill inte höra.
Jag ville inte acceptera att du ska bli någon annan än dig själv.
Jag ville inte att du skulle börja glida ifrån mig mer och mer.
Du och jag som skratta tillsammans på morgonen, på kvällen.
Men sakta men säkert försvann det till skrik och tårar.
Sakta men säkert kunnde vi inte bo under samma tak.
Jag måste upprepa min ilska mot dig för att inte känna saknaden.
Jag vill inte hata dig och jag vill inte att någon annan ska göra det heller.
Vad jag än sagt så älskar jag dig.
Men jag kan inte låtsas som ingening, jag kan bara inte göra det
efter allt som du omedvetet utsatt mig för.
Du har blivit blind av dig själv och det enda som står i vägen
mellan oss är just du.
Var vänlig och flytta på dig själv så jag kan få komma åt den riktiga du
och få krama dig och känna värmen mellan oss som jag inte kännt
på en väldigt lång period.
av: Josephine Boman den 4 maj.  Absolutjosephine.blogg.se