jos

Har ni någon gång kännt hur stolta ni är över en person som står er nära, närmare än nästan alla andra? Jag har det och nu kommer ett litet snyft inlägg om hur underbar min bästavän är. Jag började tänka på våra minnen och alla fina stunder och då började tårar komma. Löjligt? kanske. Men några av er vet nog vad jag snackar om. 14 års tid har det vart hon och jag, varje dag. Så när det går två dagar utan att vi har träffats då blir det panik! Hittade också en liten dikt jag skrev till henne som jag kan dela med mig:

Alla har en, vissa finner dom aldrig

andra har turen och hittar dom snabbt

Jag var en av dom lyckliga personerna

Jag fann den personen väldigt snabbt

min bästavän, min glädjespridare, mitt solsken

två kroppar - en själ

Det är verkligen så, och jag menar det

innerst från mitt hjärta, du är min bästavän

Du är min sol. Jag fann dig, jag släpper dig aldrig.

Jag vet att det är sann vänskap som aldrig dör ut

för så länge du finns, så finns jag. Amanda

Du ger mig liv, en äkta självsfrände är du.