jos

Emelie skulle komma hem runt fyra. Jag vaknar runt tre, sätter mig upp i sängen och kollar mig omkring...dock syns ingen syster till. Besviken lägger jag mig ner och somnar om och tror att hon har bestämt sig för att sova hos Emma. Omedveten vilken tid det är hör jag någon tassa på vårt golv. Slår upp ögonen och där står hon, det känndes som evigheter sen. Jag utbrister "jaaaa" och ger henne en kram. Vi småsnacka lite som kära systrar gör och beslöt oss för att somna. Jag kunde inte somna om, jag var så glad. Så jag tog mina kuddar och täcke och la mig bredvid min kära syster just like old times. Trotts att det känndes som jag skulle ramla ut så orkade jag inte bry mig. Vi är inte så små längre så vi får plats i en säng. Men jag balanserade resten av mina få timmar. Jag var lycklig för nu var hon hemma!

Kom till jobbet med fötterna släppandes. Personal såg hur trött jag var och satt jag fick sitta ner en stund och vila. Jag var nära på att slänga mig på golvet och buga, men jag behärskade mig. Så jag satt ner i kanske fem minuter, sen reste jag mig igen. Jag vill ju hjälpa till och göra mind del av arbetet.